beckdraw.pages.dev









Bild på landslaget i canada

Hos Getty Images hittar du mer och söker mindre

Kanadas herrlandslag inom ishockey

Kanada
FörbundHockey Canada
CoachClaude Julien
IIHF:s rankning2 (▼ 1)
mars 2022
Flest matcherSean Burke (120)
Flest poängCliff Ronning (151)
Första landskamp
Kanada  8 – 1  Schweiz
(Les Avants, Schweiz; 10 januari1910)
Största vinst
Kanada  47 – 0  Danmark
(Stockholm, Sverige; 12 månad 1949)
Största förlust
Sovjetunionen  11 – 1  Kanada
(Wien, Österrike; 24 april 1977)
Dräktfärg            
Meriter inom världsmästerskapet
▪ Deltagande75 (sedan 1920)
 Guld28 (1920, 1924, 1928, 1930, 1931, 1934, 1935, 1937, 1938, 1939, 1950, 1951, 1955, 1958, 1959, 1961, 1994, 1997, 2003, 2004, 2007, 2015, 2016, 2021, 2023)
 Silver14 (1933, 1949, 1954, 1962, 1985, 1989, 1991, 1996, 2005, 2008, 2009, 2017, 2019, 2022)
 Brons7 (1966, 1967, 1978, 1982, 1983, 1986, 1995)
Meriter inom olympiska spelen
▪ Deltagande23
 Guld9 (1920, 1924, 1928, 1932, 1948, 1952, 2002, 2010, 2014)
 Silver4 (1936, 1960, 1992, 1994)
 Brons3 (1956, 1968, 2018)
Meriter inom World Cup (Canada Cup)
 Guld6 (1976, 1984, 1987, 1991, 2004, 2016)
 Silver2 (1981, 1996)

Kanadas herrlandslag inom ishockey, Team Canada, representerar Kanada inom sport med puck och skridskor vid herrsidan samt spelade sin inledande match den 15 januari1911 var Kanada utklassade Belgien tillsammans med 8-1 inom Montreux.[1] Kanada spelade sin inledande tävlingsmatch inom dem olympiska sommarspelen 1920 inom Antwerpen, Belgien, samt blev var olympiska mästare på grund av inledande gången (och även världsmästare ifall världsmästerskapet skall räknas likt gemensam turnering 1920–1968).

inom inledande matchen vann Kanada tillsammans 15-0 mot dåvarande Tjeckoslovakien den 23 april1920.[2] Kanada kom även för att bli världsmästare inom ytterligare tre olympiska vinterspel samt numeriskt värde internationell tävling inom rad före 1933 då USA blev världsmästare samt 1936 då Storbritannien blev olympiska mästare.

Kanada existerar ishockeyhistoriens framgångsrikaste landslag tillsammans 20 världsmästartitlar (exklusive dem internationell tävling såsom räknades liksom gemensamma olympiska spel) samt nio olympiska mästartitlar, vilket existerar blott enstaka mer än detta forna Sovjetunionen (OSS 1992), såsom vann nitton VM- samt åtta olympiska titlar (om Sovjetunionen samt Ryssland för tillfället skall räknas liksom numeriskt värde separata samt ej en gemensamt landslag).

Efter sin VM-titel 1961 samt sitt VM-silver året därpå, samt senare tre brons inom rad 1966–1968, sjönk dock Kanada ned inom enstaka utdragen djup svacka likt kulminerade beneath detta således kallade Kanadabråket 1970–1976 då Kanada bojkottade VM samt olympiska vinterspelen.

McGregor and Dixon scored for Canada in the IPH Cup prelim finale

1977 då Kanadabråket plats ovan deltog Kanada återigen dock blev världsmästare igen på grund av inledande gången efter 1961 ursprunglig 1994 då Kanada nådde sista samt vann mot land i norden, efter för att tidigare inom månad identisk tid äga tappat bort eller missat den olympiska finalen mot land efter straffslag, vilket upprepades inom semifinalen året därpå var land, då värdland samt blivande finalist, vann genom sudden death.

Kanada vann dock brons efter profit inom matchen ifall tredjepris mot Tjeckien, vilket förlorade den andra semifinalen mot blivande världsmästarna land i norden dock vilket tog revansch året därpå genom för att vinna finalen tillsammans med 4–2.


  • bild  vid landslaget  inom canada

  • Omkring millennieskiftet 2000 samt beneath inledande halvan från 2010-talet blev Kanada olympiska mästare ett gång 2002 inom krydda Lake City samt numeriskt värde gånger inom rad 2010 vid hemmaplan inom Vancouver samt 2014 inom Sotji medan världsmästerskapet däremot resulterade inom misslyckande tillsammans läka fem missade medaljer inom rad efter VM-titeln 1997 samt fem förluster inom rad inom kvartsfinal efter enstaka VM-titel 2007 resultat från numeriskt värde VM-silver inom rad 2008–2009, innan Kanada återigen vann numeriskt värde VM-titlar inom rad 2015 samt 2016, liksom 2003 samt 2004, samt liksom 2005 förlorade sin tredjeplats VM-final inom rad 2017, enstaka match angående tredjepris 2018 liksom 2006 samt ytterligare enstaka sista 2019 då land i norden vann sin tredjeplats VM-titel.

    Profiler

    [redigera | redigera wikitext]

    Coacher inom Canada/World Cup

    1. Harry Sinden, Summit Series 1972
    2. Scotty Bowman, Canada Cup 1976 samt 1981
    3. Glen Sather, Canada Cup1984
    4. Mike Keenan, Canada Cup1987 samt 1991
    5. Glen Sather, World Cup1996
    6. Pat Quinn, World Cup 2004

    Coacher inom VM sedan 1977

    1. Johnny efternamn, 1977
    2. Harry Howell, 1978
    3. Marshall Johnston, 1979
    4. Don Cherry, 1981
    5. Red Berenson, 1982
    6. Dave King, 1983
    7. Doug Carpenter, 1985
    8. Pat Quinn, 1986
    9. Dave King, 1987, 1989, 1990, 1991, 1992
    10. Mike Keenan, 1993
    11. George Kingston, 1994
    12. Tom Renney, 1995, 1996
    13. Andy Murray, 1997, 1998
    14. Mike Johnston, 1999
    15. Tom Renney, 2000
    16. Wayne Fleming, 2001, 2002
    17. Andy Murray, 2003
    18. Joel Quenneville, 2004
    19. Marc Habscheid, 2005, 2006
    20. Andy Murray, 2007
    21. Ken Hitchcock, 2008,2011
    22. Lindy Ruff, 2009
    23. Craig MacTavish, 2010

    OS-resultat genom tiderna

    [redigera | redigera wikitext]

    1972 Summit Series genom tiderna

    [redigera | redigera wikitext]

    Canada Cup/World Cup genom tiderna

    [redigera | redigera wikitext]

    Placeringar inom internationell tävling genom tiderna

    [redigera | redigera wikitext]

    Kanadas ishockeylandslag inom World Cup 2004

    Målvakter
    1 Roberto Luongo, Florida Panthers - 30 Martin Brodeur, New Jersey Devils - 60 Jose Theodore, Montreal Canadiens
    Backar
    2 Eric Brewer, Edmonton Oilers - 3 Jay Bouwmeester, Florida Panthers - 6 Wade Redden, huvudstad i kanada Senators - 23 Scott Hannan, San Jose Sharks - 27 Scott Niedermayer, New Jersey Devils - 28 Robyn Regehr, Calgary Flames - 52 Adam Foote, Colorado Avalanche - 55 Ed Jovanovski, Vancouver Canucks
    Anfallare
    4 Vincent Lecavalier, Tampa Bay Lightning - 9 Shane Doan, Phoenix Coyotes - 10 Brenden Morrow, Dallas Stars - 12 Jarome Iginla, Calgary Flames - 15 Dany Heatley, Atlanta Thrashers - 18 Kirk Maltby, stad Red Wings - 21 Simon Gagné, Philadelphia Flyers - 22 Patrick Marleau, San Jose Sharks - 26 Martin St.

    Louis, Tampa Bay Lightning - 33 Kris Draper, stad Red Wings - 39 Brad Richards, Tampa Bay Lightning - 66 Mario Lemieux, Pittsburgh Penguins - 91 Joe Sakic, Colorado Avalanche - 94 Ryan Smyth, Edmonton Oilers - 97 Joe Thornton, Boston Bruins

    VM-statistik

    [redigera | redigera wikitext]

    1920-2006

    [redigera | redigera wikitext]

    VM-Turneringar Matcher Segrar Oavgjorda Förluster Gjorda syfte Insläppta syfte Poäng
    A-VM 451 315 31 104 2439 949 661
    B-VM/Division inom 0 0 0 0 0 0 0
    C-VM/Division II 0 0 0 0 0 0 0
    D-VM/Division III 0 0 0 0 0 0 0

    2007-

    [redigera | redigera wikitext]

    VM-Turneringar Matcher Segrar Förluster Sudden deaths-/Straffläggningssegrar Sudden deaths-/Straffläggningsförluster Gjorda syfte Insläppta syfte Poäng
    VM 75 56 8 5 6 351 149 184
    Division inom 0 0 0 0 0 0 0 0
    Division II 0 0 0 0 0 0 0 0
    Division III 0 0 0 0 0 0 0 0
    • ändrat poängsystem efter VM 2006, var seger ger 3 poäng istället till 2 samt för att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) samt straffläggning nära oavgjort påverkan inom full tidsperiod.

      Vinnaren får var 2 poäng, förloraren 1 poäng.

    Källor

    [redigera | redigera wikitext]