Fakta om linsen i ögat

Ett öga (latin: oculus) existerar en anatomisktorgan till för att förnimma ljus. Olika typer från ljuskänsliga kroppsdel finns inom nästan bota djurriket.

dem enklaste varianterna skiljer åt bara ifall omgivningen existerar mörk alternativt ljus. Mer komplexa ögon används till för att ge en synsinne. flera komplexa organismer, såsom däggdjur, fåglar, reptiler samt fiskar besitter numeriskt värde ögon likt existerar placerade inom identisk strategi samt vars intryck tolkas vilket ett enda, tredimensionell "bild", liksom hos människan.

andra djurarter, mot modell kaniner samt kameleonter äger ögonen inom olika program samt får numeriskt värde separata bilder.

Ögontyper

[redigera | redigera wikitext]

Hos dem flesta ryggradsdjur samt vissa blötdjur fungerar ögat genom för att projicera bilder vid ett ljuskänslig näthinna (retina). Signaler skickas därifrån mot hjärnan via synnerven.

liknande ögon existerar ofta ungefär klotformade samt fulla tillsammans med enstaka transparent geleartad substans vilket kallas glaskropp, besitter enstaka lins likt fokuserar ljuset, samt ett iris vilket reglerar hur många ljus vilket kommer in inom ögat.

Ögon hos bläckfiskar, fiskar, amfibiska varelse samt ormar äger ofta ett fast linsform samt fokuserar blicken genom för att teleskopera ögat (på identisk sätt liksom ett fotoutrustning fokuserar).

Arter vilket skiljer sig många åt är kapabel äga väldigt olika typer från ögon, dock dem tenderar för att likna varandra inom funktion samt utseende då dem existerar fullt utvecklade.

Lins

Blötdjurens ögon verkar mot modell äga utvecklats ifrån andra kroppsdel än ryggradsdjurens ögon, samt förmå existera en modell vid hur evolutionen lett mot identisk slutresultat. Ryggradsdjurens ögon utvecklades ifrån hjärnceller beneath den embryoniska tiden, medan blötdjurens ögon växte in ifrån hudceller. Ryggradsdjurens näthinnor äger lager tillsammans neuroner framför dem ljuskänsliga cellerna, medan blötdjurens näthinnor äger dem ljuskänsliga cellerna framför neuronerna, samt besitter därför ingen blind fläck samt kanske skarpare ögonkontakt, dock även långsammare bildåterhämtning ifrån näthinnan samt därför sämre sinne på grund av rörelser.

Vissa huvudfotningar äger ingen kroppslig lins, utan ett väldigt små ljusöppning (ungefär såsom enstaka camera obscura). Vissa blötdjur besitter enstaka konkav spegel till för att fokusera ljuset tillsammans tillsammans med enstaka lins.

Fasettögon finns hos leddjur, samt ger ett pixel-baserad foto (inte flera bilder likt flera tror).

varenda sensor äger sin personlig lins samt ljuskänsliga celler.

Ungefär hälften av all blindhet i världen orsakas av katarakt

Vissa ögon äger upp emot 28 000 sådana sensorer, arrangerade inom en hexagonalt nät, vilket kunna ge en 360-gradigt synfält. Fasettögon existerar väldigt känsliga på grund av rörelser. Vissa leddjurs fasettögon äger en fåtal fasetter plats tillsammans enstaka näthinna likt är kapabel producera enstaka foto, vilket ger ett ögonkontakt baserad vid flera bilder, varenda ur olika vinklar, sammansmälta mot enstaka foto tillsammans med många upphöjd upplösning.

Djurrikets troligen maximalt komplicerade ögon existerar fasettögonen hos stomatopoder, mantisräkor, ett lag bland kräftdjuren. Färgseendet existerar många avancerat tillsammans med detta största kända antalet färgreceptorer, samt dem förmå titta inom 12 färgkanaler (jfr 3 hos människan), s.k. hyperspektralt seende. varenda enskilt synorgan besitter även djupseende.

Vidare kunna dem titta polariserat ljus samt värdera polarisationsplanet, samt dem är kapabel även titta ultraviolett samt möjligen typ av ljus som inte kan ses med blotta ögat ljus.

Trilobiterna, liksom idag existerar utdöda, ägde unika fasettögon tillsammans genomskinliga kalk-kristaller såsom linser. (De flesta andra leddjur besitter mjuka ögon.) Antalet linser inom liknande ögon varierar - vissa ägde bara enstaka, andra ägde flera tusen linser per synorgan.

Några från dem enklaste ögonen återfinns hos varelse såsom sniglar, samt kunna ej se inom den vardagliga betydelsen. dem besitter ljuskänsliga celler, dock ingen lins samt inget annat sätt för att projicera enstaka foto vid dem cellerna. dem är kapabel särskilja mellan ljust samt mörkt (dag samt natt) dock ej mer. detta utför för att sniglar kunna undvika direkt solljus.

Ögats evolutionära utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Hur ett sålunda komplex struktur liksom ögats projicering skulle äga kunnat utvecklats från sig självt sägs ofta artikel ett svår fråga på grund av evolutionsteorin. Darwin behandlade ämnet inom sin ifall arternas uppkomst genom för att hävda för att detta ej fanns därför konstigt ifall dem maximalt primitiva varianterna även ägde enstaka funktion, samt därefter muterade lite inom taget.

Forskarna Dan-Eric Nilsson samt Susanne Pelger inom skogsdunge äger demonstrerat genom teoretiska beräkningar^[1][2] för att en primitivt optiskt sinnesorgan skulle behärska äga utvecklats mot en komplext människolikt synorgan vid enstaka rimlig period (mindre än enstaka miljon år), enbart genom små mutationer samt naturliga urvalsprocesser.

Ögon inom olika djurarter visar för att dem besitter anpassats mot sina omgivningar. mot modell besitter rovfåglar skarpare blick än människor, samt vissa rovfåglar såsom jagar vid dagen är kapabel titta ultraviolett ljus. Dessutom visar dem parallella utvecklingarna från ryggradsdjursögon samt blötdjursögon för att detta ej existerar konstigt för att ögat äger utvecklats genom evolution.

Anatomi

[redigera | redigera wikitext]

Hos ett nyfödd människa existerar ögats diameter omkring 17 mm samt hos ett myndig människa existerar ögongloben omkring 25 mm inom diameter. Ögat slutar växa ungefär inom 6–7-årsåldern.

Däggdjursögon existerar konstruerade till för att fokusera ljus vid näthinnan.

varenda delar likt ljuset färdas genom innan detta når näthinnan existerar glasklart genomskinliga till för att förhindra enstaka negativt resultat inom ljusstyrka innan detta når näthinnan. Hornhinnan inom kombination tillsammans med linsen ser mot för att ljusstrålarna fokuseras vid näthinnan. Ljuset orsakar kemiska förändringar inom dem ljuskänsliga cellerna inom näthinnan, såsom aktiveras samt skickar nervimpulser mot hjärnan.

Ljuset, såsom kommer in inom ögat via en yttre medium såsom atmosfär alternativt dricksvatten, passerar inledningsvis hornhinnan samt vidare in inom den främre ögonkammaren. Hornhinnan, likt existerar mjuk, står på grund av den primära (2/3) brytningen från ljuset.

Linsen är elastisk och dess form kan påverkas av muskler i ögat, för att justera skärpedjupet

Den främre ögonkammaren existerar fylld tillsammans kammarvätska, enstaka helt genomskinlig vätska likt mot sin sammansättning liknar blodserum. Trycket ifrån kammarvätskan spänner ut hornhinnan därför för att den blir helt konvex, vilket existerar nödvändigt på grund av för att ljuset bör samlas vid linsen. Den främre ögonkammaren avgränsas bakåt från iris, ett fingerprydnad från inom huvudsak lucker bindväv samt stråk från glatt muskulatur.

inom iris finns gott angående melanocyter, liksom producerar färgämnet melanin. kvantiteten melanin avgör ögonfärgen. Mitt inom iris finns en hål, pupillen. Pupillens storlek regleras från ett ringmuskel (m. sphincter pupillae) samt en radialt muskelstråk (m. dilator pupillae). Pupillen fungerar såsom bländaren vid enstaka fotoutrustning, samt ser mot för att ljusnivån inom ögat hålls konstant.

ifall på grund av många ljus släpps in skulle näthinnan skadas, samt angående på grund av lite ljus släpps in ser ögat inget. Innanför irisen finns den bakre ögonkammaren. Denna begränsas bakåt från linsen, ett konvex, fjädrande disk likt fokuserar ljuset vid näthinnan. Innan ljuset når näthinnan måste detta ta sig genom glaskroppen, ett geléartad struktur såsom fyller år ut ögats insida.

Glaskroppens arbetsuppgift existerar framförallt för att stadga upp ögat, dock även för att avbryta ljuset.

Linsen existerar via tunna trådar fäst nära utskott inom corpus ciliare, liksom omsluter den ringformiga ciliarmuskeln. till för att titta en objekt vilket befinner sig långt borta, slappnar ciliarmuskeln från samt får större diameter, vilket leder mot för att linsen dras ut samt blir mer platt.

då ciliarmuskeln drar ihop sig fjädrar linsen åter mot ett grövre, mer konvex form eller gestalt. då oss bli äldre, förlorar linsen successiv sin förmåga för att fjädra åter, samt detta leder mot för att detta blir svårt för att fokusera vid näraliggande objekt. detta finns flera brytningsfel vilket kommer från hornhinnan samt linsens form eller gestalt, samt ifrån ögats längd, mot modell översynthet, myopi, samt brytningsfel.

Omkring glaskroppen finns tre lager från vävnader:

Ytterst finns tunica externa bulbi, vilket delas in inom tre delar, senhinnan (sclera), gränsregionen (limbus) samt hornhinnan (cornea). Senhinnan hjälper mot för att hålla ögats struktur samt förhindrar oönskad ljusgenomträngning. Utseendemässigt existerar senhinnan normalt ljus, tjockast kring synnerven samt tunnast nära ögonmusklernas fästen samt inom området var synnerven passerar (lamina cribrosa).

Senhinnan består från bindväv innehållande framför allt kollagen.

Den naturliga grumlingen försämrar med tiden synen

I mitten finns tunica vasculosa bulbi alternativt uvea, vilket även den delas in inom tre delar, regnbågshinnan (iris), strålkroppen (corpus ciliare, ciliarkroppen) samt åderhinnan (choroidea, koroidea). Melanocyter inom åderhinnan ger ögats inre dess mörka färg, såsom förhindrar för att detta bildas störande reflexer inom ögat.

Åderhinnan innehåller även kapillärer, såsom levererar syre samt näring mot näthinnans fem yttersta lager samt fraktar försvunnen restprodukter. Näthinnans fem innersta lager får näring ifrån retinas centrala artär vilket kommer in inom ögat tillsammans tillsammans synnerven samt vars kärlförgreningar ligger inom näthinnans nervfiberlager. Näthinnan innehåller även pigmentepitel (med melanin) samt dem ljuskänsliga tapparna samt stavarna samt nerver.

Innerst finns tunica interna bulbi, likt delas in inom näthinnans seende samt ej seende sektion. Gränsen mellan dessa numeriskt värde heter ora serrata.

För för att maximera ljusabsorptionen existerar näthinnan slät. Den besitter dock numeriskt värde punkter liksom existerar annorlunda: personer som inte kan se fläck, den punkt var synnerven går in, samt inom centrum gula fläck (macula lutea) tillsammans bäst synskärpa.

inom denna finns centralgropen(fovea centralis), likt existerar ett små grop klädd enbart tillsammans tappar.

Tappar samt stavar

[redigera | redigera wikitext]

Näthinnan innehåller numeriskt värde typer från ljuskänsliga celler: tappar samt stavar. Trots för att dem besitter identisk uppbyggnad samt metabolism, äger dem väldigt olika funktioner.

Stavarna existerar många ljuskänsliga, vilket utför för att dem fungerar även inom många svagt ljus.

detta existerar dem på denna plats cellerna vilket utför för att människor samt varelse kunna titta inom exempelvis månljus. Dock kunna dem ej skilja mellan olika färger, samt dem besitter dålig synskärpa (det önskar yttra dem besitter svårt för att skilja vid detaljer).

Grå starr, även kallat katarakt, är egentligen ingen sjukdom utan en del av åldrandet

detta existerar därför såsom saker verkar erhålla mindre färg, ju mörkare omgivningen blir.

Tapparna å andra sidan ger upphöjd synskärpa beneath goda ljusförhållanden. Ju tätare tapparna sitter, desto högre blir synskärpan. Olika sorters tappceller reagerar även vid olika färger (våglängder från ljus), vilket utför dessa ansvariga på grund av ett organisms förmåga att se färger.

Tapparna äger även enstaka chans för att bli utmattad efter en intensivt synintryck. ifall man mot modell tittar intensivt vid en rött streck vid marken således ser man en grönt streck ifall man tittar vid enstaka ljus yta. detta beror vid för att tapparna blir utmattad samt dem sänder ej lika många röda signaler längre, då verkar den delen från synfältet mer smaragdgrön (alltså motsatsfärgen) än resten från synfältet samt därför ser man då en grönt streck.

Hos däggdjur samt fåglar tillsammans med god ögonkontakt finns detta ofta en alternativt flera områden inom ögats näthinna tillsammans ytterligare många tappar. Hos människan (och enstaka sektion andra djur) finns denna inom ett rund, lite tunnare fördjupning från näthinnan. Denna grop kallas till gula fläcken^[3] alternativt fovea (fullständigt latinskt namn: fovea centralis, centrala gropen) samt sitter rakt på baksidan linsen.

enstaka sektion vilt besitter enstaka horisontellt formad fovea vilket fullfölja för att deras detaljseende fungerar utmärkt längs tillsammans med läka horisonten. flera fåglar äger numeriskt värde foveor likt även innehåller många fler tappar än hos exempelvis människan samt såsom därmed ger dem ytterligare skarpare ögonkontakt.

Eftersom tapparna behöver många ljus till för att fungera optimalt blir detta bekymmer till exempelvis astronomer, då dem ej är kapabel titta vid ljussvaga stjärnor tillsammans med ögats vanliga fokus, var ljuset ej existerar tillräckligt till för att stimulera tapparna. Därför betraktar ofta astronomer stjärnorna genom "ögonvrån" (genom för att titta lite bredvid), var andelen ljuskänsligare stavar existerar högre.

Både tappar samt stavar existerar alltså känsliga på grund av ljus, dock till ljus från olika frekvenser. dem innehåller båda en pigmenterat ljusreceptor-protein, liksom inom stavarna heter rhodopsin, inom tapparna iodopsin. Både tappar samt stavars ljusreceptorprotein består från ett proteindel (stavar: opsin, tappar: fotodopsin), liksom existerar associerad tillsammans retinal, såsom ej existerar en protein utan syntetiseras ifrån vitamin A inom näthinnans pigmentepitel.

Processen liksom ljusreceptorproteinerna genomgår existerar likartade - då proteinet utsätts till elektromagnetisk strålning från ett speciell våglängd samt intensitet (det önskar yttra ljus inom detta synliga spektret) bryts retinalet ned ifrån sin normala konfiguration (11-cis-retinal) mot enstaka isoform (transretinal). Retinalen släpper även ifrån opsinet/fotodopsinet.

Den är formad som en skiva, och sitter upphängd i tunna trådar som fäster vid strålkroppen (corpus ciliare)

Denna process startar enstaka signalväg liksom stänger jonkanaler inom cellmembranet vilket förorsakar enstaka impuls vilket således småningom når hjärnans syncentrum.

I närmare detalj fungerar rhodopsinet/iodopsinet inom princip såsom ett således kallad G-protein-kopplad receptor, vars aktivering leder mot för att en enzym, cGMP-fosfodiesteras, börjar omvandla signalmolekylen cGMP mot 5'-GMP.

Då cGMP behövs på grund av öppning från natriumkanalerna leder spjälkning mot stängning vilket ger ett hyperpolarisering från cellen. Denna hyperpolarisering leder mot för att utsöndringen från neurotransmittorer mot synapsen avbryts. Detta är kapabel verka omvänt, dock inom näthinnans fotoreceptorer äger neurotransmittorerna ett inhiberande påverkan vid synapsen, samt utsöndras normalt konstant.

för att dem slutar utsöndras leder vid således sätt mot aktivering från synapsen.

Flera sensoriska celler existerar kopplade mot identisk bipolära nervcell, liksom sedan existerar kopplad mot ett enda ganglie (nervknut) likt skickar informationen vidare mot syncentrat. dock tapparna inom fovea existerar ofta kopplade individuellt mot dem bipolära cellerna samt behöver sällan dela ganglie.

Den bryter ljuset på väg in i ögat samt anpassar brytkraften för seende på olika avstånd

Ju flera sensoriska celler vilket delar ganglie desto mindre vass blir bilden ifrån den delen från näthinnan.

Enligt den trikromatiska färgteorin uttyds färger genom för att iodopsinet inom tapparna finns inom olika varianter. enstaka typ bryts ner från den specifika ljusvåglängd såsom kommer ifrån rött ljus, enstaka ifrån grönt ljus samt ett ifrån blått ljus, medan den fjärde typen från tappar existerar känslig till ultraviolett ljus.

Människan samt andra högre utvecklade apor besitter tre typer från tappar såsom främst reagerar vid blått, grönt samt rött. dem flesta andra däggdjur besitter numeriskt värde typer från tappar såsom främst regarera vid blått samt grönt medan fåglar äger fyra typer från tappar således för att dem förutom blått, grönt samt rött även kunna titta ultraviolett ljus.

Sköldpaddor äger sex olika typer från tappar. angående samtliga tre typer stimuleras lika många, ser man vitt, samt angående ingen stimuleras ser man mörk. Oftast stimuleras dem olika typerna olika många, vilket leder mot för att man ser olika färger. dem tre färgerna kallas primärfärger. ifall man blandar numeriskt värde från dem får man sekundärfärger, samt blandar man numeriskt värde sekundärfärger får man tertiärfärger, samt därför vidare.

Felfunktion hos någon från tapptyperna ledar mot olika grad från färgblindhet. på grund av rovfåglarna blir detta mer komplicerat.

Ögats rörelser

[redigera | redigera wikitext]

Det finns sex yttre ögonmuskler tillsammans ursprung ifrån ögonhålan vilket fäster vid ögonbulbens sidor.

Dessa styr rörelserna från ögat samt håller detta kvar inom ögonhålan. Fyra från dem sex musklerna existerar raka muskler (rectus), såsom något förenklat vrider ögat inom varsin riktning. Musculus rectus lateralis vrider ögat lateralt, m. rectus medialis vrider ögat medialt, m. rectus superior samt inferior vrider ögat uppåt respektive neråt.

dem numeriskt värde kvarvarande musklerna existerar dem sneda ögonmusklerna, m. obliquus superior samt m. obliquus inferior. M. obliquus superior löper genom ett ligamentring, trochlea, inom anteromediala ögonhåletaket. ifrån denna går sedan muskeln bakåt samt fäster vid laterala samt posteriora sidan från ögat. nära kontraktion från muskeln kommer ögat då för att vridas inåt samt neråt.

M. obliquus inferior utgår ifrån främre delen från ögonhålan samt går bakåt till för att fästa posterolateralt. Rörelsen blir då vridning utåt samt uppåt. Tre från dem raka ögonmusklerna, m. rectus superior, inferior samt medialis) samt den undre sneda ögonmuskeln (m. obliquus inferior) innerveras från den tredjeplats (III) kranialnerven, nervus oculomotorius, medan m.

obliquus superior innerveras från fjärde kranialnerven (IV), nervus trochlearis, samt m. rectus lateralis från sjätte kranialnerven (VI), nervus abducens. Bilden mot motsats till vänster visar även m. levator palpebrae superioris, liksom lyfter detta övre lock, samt ganglion ciliare, liksom styr pupillkontraktion samt ackommodation.

Ögats skyddsmekanismer

[redigera | redigera wikitext]

Ögat existerar omgivet från korta hårstrån vilket kallas ögonfransar. dem existerar mot på grund av för att skydda ögat mot vattendroppar, damm samt andra partiklar likt skulle behärska anlända in inom ögat. varenda synorgan äger tårkörtlar. dem sänder kontinuerligt ut vätska liksom sprids ut ovan ögat då man blinkar.

Detta förhindrar för att ögat torkar ut. ifall ögonfransarna misslyckats tillsammans sin arbetsuppgift samt släppt in smuts inom ögat, producerar tårkörtlarna ytterligare många vätska på grund av för att skölja rent samt då blinkar man samtidigt på grund av för att pressa ut smutsen.

Ögonproblem samt -sjukdomar

[redigera | redigera wikitext]

Se separat nyhet ifall ögonsjukdomar samt sammanställningen inom Kategori:Ögonsjukdomar.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Kandel, Schwartz, Jessell "Principles of Neural Science", 4/e, McGraw-Hill: Health Professions Division, 2000, ISBN 0-07-112000-9
• Malm, Liedholm "Akut neurologi" (1986), 7:e upplagan 2004, ISBN 91-631-4784-X