Sötvatten eller saltvatten fiskar större

Nykläckt larv från lax (Salmo salar) tillsammans med halva äggskalet. Laxen är ett från många få fiskar vilket kunna leva både inom saltvatten samt sötvatten. samtliga fiskar utom pirålarna måste faktiskt förbruka många energi för för att upprätthålla sin vattenbalans samt sin saltbalans. På bilden syns en helt mörk öga samt på baksidan detta fem gälspringor. På buken sitter den stora gulesäcken fylld tillsammans näring, såsom föder larven den första tiden. Gulesäcken är förbunden tillsammans tarmen samt besitter rikligt tillsammans blodkärl inom sin vägg. artighet of Uwe Kils from Encyclopedia of Life beneath this CC License.

Har ni ibland ställt er frågan varför saltvattensfiskar ej smakar saltare än sötvattensfiskar?

De flesta fiskar är anpassade för att leva i antingen sötvatten eller havsvatten och klarar inte särskilt stora förändringar i salthalten

samt varför dem havslevande räkorna smakar saltare än dem sötvattenslevande kräftorna? Förklaringen mot detta är för att saltvattensfiskar samt sötvattensfiskar äger ungefär identisk salthalt inom sina vävnadsvätska samt båda dessutom lägre salthalt än havsvatten. Räkorna besitter däremot ungefär identisk salthalt inom sin vävnadsvätska såsom havsvatten, medan kräftorna besitter många lägre.

Allt detta besitter för att göra tillsammans med hur djuren reglerar sin saltbalans samt sin vattenbalans.

Några start förklaringar

Med osmoreglering avses reglering från en djurs saltbalans samt vattenbalans. Nedan avser jag tillsammans med kroppsvätskor varenda vätskor inom kroppen, både inne inom samt utanför celllerna.

dock halterna från saltjoner samt andra ämnen är olika höga inom vätskan utanför cellerna samt vätskan inne inom dem. tillsammans med vävnadsvätska avser jag vätskan utanför cellerna, både inom blodet samt utanför blodet. dock man kunna läsa texten utan för att reflektera på dessa komplikationer.

tillsammans med saltjoner avses här bland annat natriumjoner, kloridjoner, magnesiumjoner samt sulfatjoner. Natriumjoner tillsammans tillsammans kloridjoner dominerar stort bland dem lösta ämnena inom ryggradsdjurens vävnadsvätska. detta är därför dem är så vikiga nära osmoregleringen.Texten fortsätter beneath bilden.

Den blå planeten. Anpassningar hos fiskarter som lever i både sött och salt vatten: Regleringsmekanismer, effekter av varmare vatten och kostnaden för osmotisk reglering en berömt foto taget från Apollo 17 beneath dess väg mot Månen. Jorden är mot cirka 70 andel täckt från ocean. existensen uppkom inom havet samt oss bär ännu spår från detta inom vår vävnadsvätska. Havets salthalt samt saltsammansättning äger ändrats beneath dem troligen cirka 3,9 miljarder år såsom oceaner funnits, dock troligen ej så många, vilket man förr trodde. Större fiskar behöver större byten, och de kan specialisera sig på allt från större djurplankton, ryggradslösa djur och andra fiskar Salthalten plats troligen hög redan inom dem första haven. Läs om vävnadvätskan samt havets salthalt på ett ytterligare blad. artighet of NASA, in the public domain.

Osmos innebär inom princip för att vätska spontant tenderar för att röra sig från en område tillsammans med låg total koncentration från lösta ämnen mot en område tillsammans med högre, många förenklat uttryckt från en område tillsammans hög "vattenkoncentration" mot en område tillsammans låg.

Diffusion innebär för att molekyler alternativt joner från en visst ämne spontant drivs från en område tillsammans hög koncentration från just detta ämne mot en tillsammans med lågt.

Joner, såsom besitter ett elektrisk laddning, förmå även spontant drivas från enstaka elektrisk spänning.

Benfiskar inom havet

De flesta saltvattensfiskar är benfiskar. dem tillhör gruppen Osteichthyes, liksom inkluderar dem flesta för tillfället levande fiskar. Dessa saltvattenfiskar klarar nästan varenda från sin osmoreglering på likartat sätt.

De kläckta unga fiskarna vandrar sedan tillbaka till havet

en undantag, kvastfeningarna, behandlas nedan. Saltvatten besitter enstaka högre totalkoncentration från lösta ämnen än fiskarnas kroppsvätskor. Därför förlorar dem all tiden dricksvatten tillsammans osmos från sina kroppsvätskor mot havsvattnet, framför allt genom gälarna, dock även via huden.

Texten fortsätter beneath bilden.

Osmoreglering hos ett benfisk inom saltvatten tillsammans transportvägar för en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt saltjoner. Notera för att den aktiva energikrävande uttransporten från natriumjoner samt kloridjoner inom gälarna är många större än den passiva intransporten tillsammans med diffusion. titta huvudtexten ovan samt nedan för vidare förklaringar. Modified image. artighet of Kare Kare and Biezl from Wikimedia Commons beneath CC License.

Dessutom tar fiskarna bota tiden upp krydda från vattnet genom diffusion, även detta framför allt genom gälarna, dock även via huden samt födan.

Olika fiskarter är anpassade till att leva i antingen sött eller salt vatten, en del har anpassat sig till att också klara ett liv i brackvatten

Detta beror på för att havsvattnet besitter högre koncentrationer från saltjonerna än fiskarnas vävnadsvätska.

dem saltjoner vilket finns inom högst koncentration inom havsvattnet är natriumjoner samt kloridjoner, identisk joner vilket ingår inom koksalt. Även magnesiumjoner samt sulfatjoner finns inom ganska höga koncentrationer inom havet.

Havsfiskarna måste äga lägre saltkoncentrationer inom kroppsvätskorna än havsvattnet för för att behärska överleva.

angående detta ej fanns reglermekanismer skulle transporten från dricksvatten leda mot för att saltvattensbenfiskarna "torkade ut" samt krympte. För för att kompensera för vattenförlusten dricker dem märkligt nog havsvatten.

Detta äger dock följden för att dem även får inom sig ännu mer krydda, vilket ytterligare ökar saltinnehållet inom kroppen samt förvärrar situationen. Texten fortsätter beneath bilden.

Torsk (Gadus morhua), enstaka havslevande benfisk liksom besitter minskat kraftigt inom många vätska bland annat på bas från överfiske. Den finns också inom Östersjön. artighet of Patrick Gijsbers from Encyclopedia of Life beneath this CC License.

Njurarna hjälper mot för att spara på en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig genom för att njurkanalerna återvinner vätska ur urinen samt därmed minimerar urinvolymen.

På så sätt reduceras vattenförlusten. Vissa saltjoner, främst magnesiumjoner samt sulfatjoner, koncentreras inom urinen. Detta löser fiskarnas bekymmer tillsammans med dessa joner. dock denna hjälp är otillräcklig.

ifall fisken saknade andra reglermekanismer, så skulle koncentrationerna från natriumjoner samt kloridjoner inuti den ständigt öka.

Gälarna löser detta bekymmer. dem är ansvariga för avlägsnandet från natriumjoner samt kloridjoner, dem joner liksom finns inom högst halter inom havsvattnet. inom gälarna finns så kallade mitokondrierika celler liksom via ett komplicerad energikrävande mekanism effektivt transporterar ut natriumjoner samt kloridjoner ur fiskarna.

Gälar samt njurar tillsammans klarar alltså från för att avlägsna allt överskottssalt liksom fisken får inom sig.

Broskfiskar inom havet

Broskfiskar tillhör gruppen Chondrichthyes, vilket inkluderar hajar, rockor samt havsmusfiskar. dem lever nästan samtliga inom havet, dock besitter lägre saltkoncentrationer inom sina kroppsvätskor än detta omgivande havsvattnet.

dem äger utvecklat ett ytterligare lösning än benfiskarna för för att undvika osmotisk uttorkning inom havet. Genom för att äga höga halter från urinämne samt trimetylaminoxid inom kroppsvätskorna får dem ett något högre totalkoncentration från lösta ämnen inom dessa vätskor än havsvattnet.

Detta leder mot för att dem bara tar upp små mängder en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig tillsammans med osmos, framför allt via gälarna, dock även via huden. Vattenupptaget räcker lagom mot för för att kompensera för dem vattenförluster dem äger via urinen samt avföringen. Texten fortsätter beneath bilden.

Pigghajen (Squalis acanthias) är enstaka havslevande broskfisk. Den finns nära Västkusten samt tål, liksom dem flesta hajar, ej bräckt dricksvatten särskilt utmärkt. artighet of the U.S. National Oceanic and Atmospheric ledning, in the public domain.

Saltkoncentrationerna inom deras vävnadsvätska är dock lägre än inom havsvattnet, vilket innebär för att dem äger enstaka trend för att ta in ytterligare krydda genom diffusion framför allt inom gälarna, dock även via huden samt inom födan.

dem besitter alltså identisk saltproblem likt benfiskarna, dock eftersom broskfiskarna besitter en osmotiskt intag från vätska, ej en absorption, behöver dem ej förtära saltvatten för för att behålla sin vattenbalans. På så sätt slipper dem för att ta upp stora mängder överflödigt krydda. detta överflödiga krydda vilket tas upp avlägsnas från kroppen från njurarna samt från särskilda saltkörtlar.

Körtlarna mynnar inom tarmen samt avger natriumjoner samt kloridjoner via avföringen.

Märkligt nog tycks energikostnaden för osmoregleringen existera ungefär lika massiv för benfiskar samt broskfiskar inom havet. Broskfiskarna slipper visserligen den saltbelastning vilket drickande från havsvatten medför.

dock detta kostar energi för dem för att forma urinämne samt trimetylaminoxid samt för att hålla halterna från dessa ämnen höga inom kroppen.

en fåtal broskfiskar (hajar samt rockor) lever inom sötvatten. dem saknar urinämne samt trimetylaminoxid inom kroppsvätskorna alternativt äger många låga halter från dessa ämnen.

dem reglerar sannolikt sin saltbalans samt vattenbalans ungefär vilket andra sötvattensdjur, titta nedan.

Kvastfeningarna lever inom havet samt besitter hög halt från urea inom sina kroppsvätskor. dem osmoreglerar förmodligen på likartat sätt vilket havets broskfiskar. Kvastfeningarna är benfiskar samt bildar jämte lungfiskarna gruppen köttfeniga fiskar (Sarcopterygii).

Ryggradslösa varelse inom havet

dem flesta ryggradslösa havsdjur besitter kroppsvätskor tillsammans ungefär identisk totalkoncentration från lösta ämnen liksom havsvattnet.

Dessutom äger deras vävnadsvätska ungefär identisk jonsammansättning liksom havsvattnet. Därför besitter dem ryggradslösa djuren många små bekymmer tillsammans absorption alternativt förluster från dricksvatten tillsammans osmos samt salter tillsammans med diffusion. Man frågar sig då varför havslevande benfiskar samt broskfiskar måste förbruka energi på vattenreglering samt saltreglering.

Å andra sidan kan en del fiskarter inte bara överleva stora förändringar, de flyttar till och med regelbundet mellan sötvatten och havsvatten, så som till exempel lax eller ål

oss återkommer mot detta. Texten fortsätter beneath bilden.

Nordhavsräkan (Pandalus borealis) besitter små bekymmer tillsammans med sin osmoreglering. Dess vävnadsvätska är sammansatt ungefär likt havsvatten. detta är denna räka liksom oss äter maximalt från inom landet. Läs om nordhavsräkans fortplantning på enstaka ytterligare blad. Modified image. artighet of the U.S. National Oceanic and Atmospheric ledning, in the public domain.

Sötvattensdjur

Sötvatten besitter ett utomordentligt låg totalkoncentration från lösta salter.

varenda sötvattensdjur äger därmed ett många högre totalkoncentration från lösta ämnen inom kroppsvätskorna än inom detta omgivande sötvattnet. Därför tar dem ständigt upp en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig inom kroppen tillsammans med osmos, framför allt via gälarna, dock även via huden.

dem dricker självklart ej sötvatten. inom sötvatten är detta ett fördel för fiskar samt andra vilt för att äga enstaka så låg totalkoncentration från lösta ämnen inom kroppsvätskorna vilket möjligt. Detta reducerar detta osmotiska absorption från dricksvatten, likt drivs från deras högre totalkoncentration.

detta finns dock enstaka nedre gräns för hur låg totalkoncentrationen förmå existera inuti djuren, angående dem bör överleva.

Texten fortsätter beneath bilden.

Osmoreglering hos enstaka benfisk inom sötvatten tillsammans transportvägar för en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt saltjoner. Notera för att den aktiva energikrävande intransporten från natriumjoner samt kloridjoner inom gälarna är många större än den passiva uttransporten tillsammans med diffusion. titta huvudtexten ovan samt nedan för vidare förklaringar. Modified image. artighet of the U.S. National Oceanic and Atmospheric ledning, in the public domain.

Sötvattensdjuren besitter också en saltproblem. dem förlorar saltjoner mot detta omgivande sötvattnet via diffusion på bas från för att vattnet äger många lägre saltkoncentrationer än djurens kroppsvätskor.

Förlusten sker framför allt via gälarna, dock även via huden.

Ovan beskrivna bekymmer gäller varenda varelse inom sötvatten, både ryggradslösa vilt samt ryggradsdjur. Sötvattensdjuren måste alltså reglera sin saltbalans samt sin vattenbalans. dem löser sitt vattenproblem genom för att avge kopiösa mängder urin.

Urinen är många utspädd, vilket reducerar deras saltförluster. dem får inom sig ett sektion salter via födan, dock detta räcker ej. Därför måste dem också också kompensera för saltförlusterna genom för att tillsammans med ett komplicerad energikrävande mekanism effektivt ta upp natriumjoner samt kloridjoner mot kroppen, vanligen via gälarna.

Texten fortsätter beneath bilden.

Gäddan (Esox lucius) är sötvattenlevande benfisk. Den finns också inom Östersjön. artighet of Jik jik from Encyclopedia of Life beneath this CC License.

Notera för att sötvattensdjurens vattenproblem är detta rakt motsatta jämfört tillsammans saltvattensbenfiskarnas.

På bas från sitt upptag från vätska riskerar sötvattensdjuren för att svälla upp, så för att vävnadernas celler spricker samt dör. På bas från sin förlust från vätska riskerar saltvattensbenfiskarna däremot för att krympa, så för att vävnadernas celler skrumpnar samt dör.

Texten fortsätter beneath bilden.

Flodkräftan (Astacus astacus) är en sötvattenlevande kräftdjur. Den besitter minskat kraftigt inom landet framför allt på bas från sjukdomen kräftpest, likt kommer från inplanterade signalkräftor (P