Påverkar stavmagnetens hastighet den inducerade strömmens storlek

Vi vet sedan tidigare för att ett ström förmå alstra en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar. Man kunna ju då börja tänka vid ifall en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar skulle behärska alstra, alternativt inducera, ett ström? oss provar vid nästa sätt:

Vi tar enstaka utdragen, linjär, ihålig spole, dvs.

ett solenoid, samt seriekopplar enstaka amperemeter mot den således för att oss förmå titta angående detta går enstaka ström genom lindningstråden. oss tar sedan ett stavmagnet samt låter den närma sig spolen ifrån vänster tillsammans nordänden ursprunglig.

Strömmen skiftar eftersom strömmen i spolen växlar mellan likström och växelström när magneten rör sig

Amperemetern ger då utslag, dvs. enstaka ström verkar vandra genom lindningstråden.

När stavmagneten sedan stannat inne inom spolen därför ger ej amperemetern utslag längre, dvs. ingen ström går genom lindningstråden.

Vi drar idag ut stavmagneten ur spolen igen åt vänster. för tillfället ger amperemetern utslag igen, dock inom motsatt riktning.

Strömmen går alltså åt andra hållet nu.

När magneten sedan stannar sålunda avslutas strömmen igen. ett inledande nödvändig iakttagelse existerar för att detta verkar orsakas enstaka ström endast då magneten existerar inom rörelse relativt spolen.

Hur är kapabel oss förklara detta?

Först måste oss påminna oss ifall hur flödeslinjerna kring enstaka stavmagnet ser ut.

Den inducerade strömmen blir positiv när magneten är inne i spolen och negativ när den är utanför spolen

dem går ut ur nordänden samt in inom sydänden vid detta sätt oss ser inom figuren nedan. Magnetfältet existerar även starkare ju tätare flödeslinjerna existerar samt oss ser för att fältet verkar artikel starkare närmare själva polerna än längre ut.

Det innebär för att då stavmagneten närmar sig spolen ifrån vänster således upplever spolen en starkare samt starkare högerriktat område runt en magnet där magnetiska krafter verkar ju närmare magneten kommer spolen.

Dvs. spolen upplever en ökande, dvs. varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar samt ett ström framkallas inom spolens lindningstråd.

När magneten ligger stilla inom spolen sålunda varierar ju ej magnetfältet samt detta framkallas ingen ström.

När oss sedan drar ut stavmagneten ur spolen således upplever spolen ju en minskande högerriktat område runt en magnet där magnetiska krafter verkar samt ett ström framkallas återigen inom spolen, dock inom motsatt riktning.

Slutsatsen oss är kapabel dra existerar för att detta verkar orsakas ett ström inom spolen då den upplever en varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar, dvs.

magnetfältet måste öka alternativt minska inom styrka. en statiskt område runt en magnet där magnetiska krafter verkar inducerar inga strömmar.

Faradays försök

Det på denna plats fenomenet vilket kallas induktionsfenomenet upptäcktes från Michael Faraday 1831. oss kommer senare inom detta denna plats kapitlet för att titta hur detta sedan ledde mot elektrifieringen från vårt samhälle.

Upptäckten från induktionsfenomenet räknas därför såsom enstaka från dem viktigaste vetenskapliga upptäckterna någonsin.

Vi bör för tillfället titta närmare vid detta försök såsom Faraday utförde.

Han ägde enstaka järnring vilket denne lindade numeriskt värde ledningstrådar kring sålunda för att dem bildar numeriskt värde spolar. Den en spolen existerar kopplad mot ett spänningskälla samt kallas primärspole.

inom denna krets, liksom kallas primärkrets, finns även enstaka strömbrytare liksom bryter alternativt sluter kretsen.

Den andra spolen kallas sekundärspole samt existerar kopplad mot enstaka amperemeter. Denna krets kallas sekundärkrets. detta existerar idag viktigt för att notera för att dessa numeriskt värde kretsar ej existerar sammankopplade.

Järnringen existerar ej inkopplad vid något sätt utan existerar var bara till för att förstärka dem magnetiska effekterna.

När strömbrytaren kämpa mot sålunda börjar detta ju vandra enstaka ström $I_p$ i primärkretsen samt strömmen inom primärspolen går ifrån noll mot sitt maxvärde vid enstaka många vykort tidsperiod.

Har nu fått tillbaka labben med fel, då mitt svar endast gäller då en ledare rör sig genom ett magnetfält

dock oss vet ju även för att detta alstras en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar då ett ström går genom enstaka chef samt detta utför för att detta bildas en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar kring primärspolen.
Eftersom strömmen varierar beneath detta korta ögonblick sålunda varierar även magnetfältet, dvs. oss besitter då en varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar.

Sekundärspolen befinner sig ju relativt nära primärspolen samt känner från detta varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar. Magnetfältet förstärks samt förmedlas även från järnringen. Detta inducerar ett ström $I_s$ i sekundärspolen samt amperemetern ger utslag.

Men således snart strömmen inom primärspolen nått sitt maxvärde sålunda blir ju strömmens värde konstant, dvs.

varierar ej längre.

Detta gäller då även magnetfältet liksom denna ström alstrar. Sekundärspolen känner därmed ej längre från en varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar samt detta framkallas ej längre någon ström inom sekundärspolen samt amperemetern slutar ge utslag.

Nu öppnar oss strömbrytaren igen samt primärkretsen bryts.

Strömmen inom primärkretsen går då ifrån maxvärdet mot noll beneath enstaka viss period, dvs. oss äger återigen ett varierande ström. Detta alstrar återigen en varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar inom primärspolen likt känns från från sekundärspolen varpå detta orsakas enstaka ström $I_s$ i sekundärkretsen beneath identisk korta tidsperiod.

Amperemetern ger en betalkort utslag dock för tillfället åt andra hållet, den inducerade strömmen äger alltså idag motsatt riktning.

När strömmen sedan nått noll inom primärkretsen således alstras ej längre något varierande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar samt då framkallas ej heller någon ström inom sekundärkretsen samt amperemetern ger inget utslag.

Lenz lag

Vi bör för tillfället notera något ytterligare.

eftersom detta framkallas enstaka ström inom sekundärkretsen sålunda inducerar även denna ström en område runt en magnet där magnetiska krafter verkar kring ledaren. Denna inducerade ström kommer för att äga ett riktning såsom existerar sådan för att detta område runt en magnet där magnetiska krafter verkar likt den inom sin tur alstrar kommer motarbeta detta område runt en magnet där magnetiska krafter verkar liksom skapade strömmen, dvs.

Undersökning av den inducerade spänningens/strömmens storlek a) För vart och ett av spolens olika varvtal (200/400/600) ska du föra stavmagneten mot spolen

magnetfältet liksom alstrades inom primärspolen.

Vi sluter kretsen samt enstaka ström $I_p$ går ifrån plus mot minus inom primärkretsen. Använder oss högerhandsregeln till spolar sålunda förmå oss inventering ut för att magnetfältet B inuti primärspolen dvs. längs tillsammans med järnringen blir riktat neråt. Detta område runt en magnet där magnetiska krafter verkar följer järnringen samt blir då riktat uppåt inom sekundärspolen.

Den inducerade strömmen $I_s$ i sekundärspolen skapar då en magnetfält $B_{ind}$  vilket motsätter sig förändringen dvs.

motsatt detta område runt en magnet där magnetiska krafter verkar vilket inducerade strömmen vilket blir neråt inom järnringen. till för att detta bör bli således sålunda måste strömmen $I_s$ vara riktad in inom sekundärspolen nedifrån samt upp. granska detta egen tillsammans högerhandsregeln till strömspolar.

Påverkar stavmagnetens hastighet den inducerade spänningens storlek? Du kan även prova att först hålla stavmagneten vid spolen och därefter avlägsna den snabbt respektive långsamt från spolen

då oss träffar från strömmen således sker detta omvända.

Vi är kapabel alltså register ut riktningen vid enstaka inducerad ström genom vad såsom kallas Lenz lag: