Hur högt kan fåglar flyga

Flygförmåga hos djur, antingen energisk rymning alternativt olika former från glidflykt, äger utvecklats separat flera gånger genom konvergent evolution hos flera olika djurgrupper. energisk rymning äger utvecklats hos minimalt fyra separata djurgrupper, insekter, flygödlor, fåglar samt fladdermöss, samt glidflykt äger utvecklats hos ännu fler djurgrupper såsom fiskar, ormar samt flera däggdjur liksom flygekorrar, ringsvanspungråttor samt taggsvansekorrar.

Typer från förflyttning inom luften

[redigera | redigera wikitext]

• Fritt fall: Falla neråt beneath effekt från gravitation, utan för att nyttja sig från några anpassningar på grund av för att öka luftmotståndet alternativt ge lyftkraft.
• Fallskärmsliknande flykt^[1]: Definieras likt en fall inom ett större vinkel än 45° inom förhållande mot horisontalplanet tillsammans någon form eller gestalt från anpassning såsom ökar luftmotståndet.
• Passiv spridning: ett form eller gestalt från fallskärmsliknande rymning såsom endast återfinns hos många små vilt – främst insekter.

  Antingen existerar djuren därför små för att vinden förmå föra dem uppåt, medan vissa spindlar spinner ett silkestråd liksom tillsammans hjälp från elektrostatisk repulsion samt luftströmmar förmå lyfta djuret, således kallad ballongflykt, samt sprida dem ovan stora områden. dem varelse såsom existerar anpassade mot denna passiva struktur från spridning ingår inom den gemensamma assemblage vilket kallas luftplankton.

• Glidflygning: Definieras såsom en fall inom enstaka mindre vinkel än 45° inom förhållande mot horisontalplanet.

  Lyftkraft orsakas från någon sorts vingprofil, vilket tillåter en långsammare fall. varelse tillsammans denna anpassning förmå existera strömlinjeformade på grund av för att minska luftmotstånd samt besitter ofta någon form eller gestalt från manövermöjlighet inom luften. Glidflygande varelse äger lägre sidoförhållande (vinglängd/vingbredd) än vilt såsom existerar anpassade på grund av energisk flykt.

• Svävande glidflygning^[2]: enstaka struktur från glidflygning var djuret förmå lyfta alternativt vid annat sätt förflytta sig inom luften utan för att flaxa tillsammans vingarna.

  Lyft orsakas genom termik alternativt andra meteorologiska fenomen samt förmå ge upphov mot bland annat dynamisk glidflykt. Denna struktur från glidflygning kräver specifika fysiologiska samt morfologiska anpassningar, samt bara större vilt förmå produktiv nyttja denna flygteknik.

• Aktiv flykt: Hos vilt innebär energisk rymning för att flaxa tillsammans vingar till för att producera drivkraft.

  Dessa varelse kunna lyfta utan hjälp från bris, alternativt andra meteorologiska fenomen mot skillnad ifrån vilt liksom existerar anpassade mot fallskärmsliknande rymning, passiv spridning alternativt olika former från glidflygning.

Dessa olika typer tekniker till för att förflytta sig inom luften utesluter ej varandra utan flera vilt nyttjar numeriskt värde alternativt fler från dessa tekniker.

inom djurriket förekommer ej helikopterflykt alternativt aerostatisk rymning, detta önskar yttra flygning genom för att existera enklare än atmosfär. detta finns däremot indikationer vid för att vissa bläckfiskar utnyttjar ett form eller gestalt från jetdrift.

För dem olika teknikerna på grund av för att "stå still inom luften", titta Att stå still inom luften

Anpassningar på grund av förflyttning inom luften

[redigera | redigera wikitext]

Trots för att bara fyra djurgrupper äger utvecklat energisk rymning, således existerar samtliga förekommande grupper många framgångsrika, vilket indikerar för att energisk rymning existerar enstaka lyckad metod.

energisk rymning förmå äga utvecklats ur glidflykt dock glidflykt behöver ej nödvändigtvis artikel ett evolutionär väg mot energisk rymning utan besitter flera egna fördelar. Glidflygning existerar en många energieffektivt sätt för att färdas ifrån träd mot växt. Glidflygande varelse lever oftare från att födas tillsammans med nedsänkt energi, vilket växtdel, medan vilt anpassade till energisk rymning lever från att födas tillsammans upphöjd energi likt nektar, bär, insekter samt kött.^[3] enstaka mindre tätting förmå förbättra ett muskeleffekt från cirka 100 W per kg kroppsvikt samt ett fågel ungefär 25 W/kg.^[4]

Vissa många små insekter såsom nyttjar fallskärmsliknande rymning besitter inga vingar inom egentlig fras utan simmar inom luften tillsammans borstliknande extremiteter.

Merparten glidflygande vilt förekommer inom Sydostasien, samt vissa inom Afrika, dock detta finns inga glidflygande ryggradsdjur inom Sydamerika. inom Sydamerika finns detta istället flera fler arter vilket äger ett svans anpassad till för att gripa samt hålla tillsammans, än inom Afrika samt Sydostasien. detta äger anförts för att Sydostasiens dominans vad gäller glidflygande vilt beror vid för att deras skogar existerar glesare än inom Sydamerika.

inom täta skogar finns detta ej utrymme på grund av glidflygning, medan ett gripsvans existerar desto mer användbar då man ändrar bostadsort ifrån växt mot växt. inom Sydamerikanska regnskogar tenderar detta även för att finnas fler lianer eftersom detta finns färre stora varelse likt äter dem inom jämförelse tillsammans Afrika samt Asien, samt dessa lianer existerar mot hjälp till klättrande varelse medan dem hindrar glidflygande djur.^[3] inom Australien finns detta flera däggdjur tillsammans gripsvans dock även däggdjur likt förmå glidflyga, samt samtliga dessa glidflygande däggdjur äger även enstaka svans såsom dem är kapabel gripa tillsammans inom olika utsträckning.

Nu har de utvidgat studien och har fokuserat på tre vadare: strandskata, kustsnäppa och kärrsnäppa

Bara en fåtal vilt besitter anpassats på grund av enstaka svävande glidflykt: dem större arterna inom dem utdöda flygödlorna, en antal grupper tillsammans med större fåglar samt en fåtal flygfiskar. energisk rymning existerar många energikrävande på grund av stora vilt, medan ett större storlek existerar mot fördel nära svävande glidflykt, eftersom detta ger djuret enstaka nedsänkt vingbelastning, då dessa besitter enstaka massiv vingyta inom förhållande mot sin vikt, vilket maximerar lyftkraften.^[5] Svävande glidflykt existerar många energieffektivt.

Lyftkraft

[redigera | redigera wikitext]

Lyftkraften hos varelse följer identisk fysikaliska lagar vilket lyftkraften hos flygplan, detta önskar yttra lyftkraften (och dragkraften) produceras genom acceleration från atmosfär, mot vilket även vingarnas oscillerande rörelser starkt bidrar, utom inom glidflykt då vingytan hålls stilla.

dem små insekter likt "simmar inom luften" tillsammans borstliknande extremiteter kunna utföra detta då luften inom denna skal upplevs äga betydligt högre viskositet än inom mänsklig skal, titta Reynoldstal. Borsten vid extremiteterna fälls omväxlande ut, vilket ger ökat motstånd till dragläge (acceleration från atmosfär, vilket ger dragkraft samt lyftkraft) samt in, vilket ger minskat motstånd till återföring.

Hos vingförsedda varelse kunna motsvarande påverkan åstadkommas genom vridning från vingarna. Vingslaget neråt tillsammans med relativt nedsänkt framkant ger både dragkraft samt lyftkraft. nära återföringen från vingen uppåt vrids vingen således för att framkanten leder den uppåtgående rörelsen, vilket reducerar motståndet samt reducerar den negativa lyftkraft likt uppstår alternativt kunna uppstå.

Vridningen varierar tillsammans farten. Lägre hastighet kräver större vridning.

Andra sätt för att minska motståndet nära återföringen existerar för att delvis dra ihop vingarna, likt görs från stora fåglar, alternativt genom för att föra igen vingarna tillsammans med lägre hastighet. eftersom lyftkraften ökar tillsammans med kvadraten vid hastigheten (samtidigt liksom luften accelereras mera inom identisk mån) blir nettoeffekten från detta senare fallet för att lyftkraften ovan tidsperiod blir större än den negativa lyftkraft vilket erhålls nära återföringen, trots för att återföringen tar längre period.

Detta torde existera ett princip liksom används från fjärilar inom kombination tillsammans med måttlig vingvridning. Stora fåglar torde nära återföring efter en vingslag neråt utnyttja såväl viss vingvridning såsom förhållandevis långsam återföring inom kombination tillsammans med hopdragning från vingarna till för att minska motståndet nära återföringen.

Från kolibriers snabba vingslag till rovfåglarnas majestätiska svävande – hur har evolutionen format dessa skapelsers anatomi för att möjliggöra flygning?

dem flesta flygande insekter däremot använder vingslagens båda riktningar mot för att alstra lyftkraft samt dragkraft (och bromskraft) genom kraftig vingvridning.

"Att stå still inom luften"

[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera olika tekniker inom naturen på grund av för att hålla sig stillastående inom luften.

Detta genomförs antingen genom energisk rymning alternativt genom svävande glidflykt. Exempelvis ryttlar flera fåglar vilket innebär för att dem kraftfullt, dock ej nödvändigtvis snabbt, flaxar upp samt ned tillsammans med vingarna samtidigt vilket dem reser upp kroppen något, på grund av för att mer alternativt mindre produktiv "stå still inom luften", vilket innebär för att deras skalle vid en ungefär befinner sig ovan identisk punkt jämfört tillsammans med marken.

Denna teknik kräver lyftkraft via luftström samt nyttjas exempelvis från flera tärnor, kungsfiskare samt rovfåglar nära födosök. Vissa fåglar, exempelvis rovfåglar samt havsfåglar, är kapabel även nära kraftig motvind tillsammans med ytterst små parerande vingrörelser hålla sig stillastående, nästan svävande, samt balanserar vid vinden. enstaka ytterligare teknik liksom nyttjas från flera insekter existerar för att föra vingarna fram samt åter således för att lyftkraft produceras både nära framåtsvep samt bakåtsvep.

ifrån sidan sett beskriver vingrörelsen ett liggande åtta. Insektens vingyta antas existera S samt den totala svepytan n*S, var n existerar kvoten mellan den totala svepytan samt vingytan. inom stället på grund av för att ange detta totala effektbehovet P på grund av ett insekt är kapabel detta ibland artikel praktiskt för att ange effektbehovet inom förhållande mot insektens vikt, P/m, vilket helt enkelt blir g*w, detta önskar yttra

m/S kallas inom flygsammanhang till vingbelastning, samt liksom framgår från sambandet existerar P/m jämnt fördelat mot roten ur denna.

enstaka större svepyta tillsammans bibehållen vingyta ger en minskat effektbehov, dock innebär sannolikt även enstaka mera komplicerad ”mekanism” på grund av för att driva vingen. vilket jämförelse anger Olsson 2003 tillsammans med ett ytterligare härledning, såsom utgår ifrån vingarnas hastighet samt detta på det sättet uppkomna dynamiska trycket, nästa ungefärliga formulering på grund av identisk förhållande:^[6]

där existerar enstaka tryckkoefficient liknande ett lyftkraftskoefficient till ett vinge, dock vilket förutsätter för att insektsvingen oscillerar.

Fåglar är de mest framgångsrika gruppen av flygande ryggradsdjur

angående man sätter in ett humlas vingbelastning vid cirka 35 samt en största tänkbara (= 2) finner man för att humlan uppskattas prestera minimalt 50 W (Watt) per kilo kroppsvikt.^[6] i enlighet med detta inledande uttrycket blir effektbehovet något mindre, dock från identisk storleksordning. tillsammans en antagande ifall n = 2 (eller 3) skulle effektbehovet bli cirka 40 (respektive 30) W/kg.

Uttrycket förutsätter dock för att luften pressas ner tillsammans med identisk hastighet överallt beneath kurera den översvepta ytan, vilket ej torde existera fallet. Detta ger enstaka viss underskattning från effektbehovet. såsom jämförelse förmå kolibrier, likt flyger vid ungefär identisk sätt vilket vissa insekter, prestera cirka 300 W/kg.^[4]

Djur anpassade till fallskärmsliknande rymning, glidflykt alternativt energisk rymning (recenta)

[redigera | redigera wikitext]

Ryggradslösa djur

[redigera | redigera wikitext]

Leddjur

[redigera | redigera wikitext]

• Insekter (aktiv flykt) - dem inledande djuren för att förbättra förmåga mot energisk rymning samt även dem enda ryggradslösa vilt såsom besitter denna förmåga.

  Arterna existerar på grund av flera på grund av för att listas på denna plats.

  • Glidflygande myror (glidflykt) - Vinglösa arbetarmyror tillsammans med viss förmåga för att manövrera inom luften. Glidflygande myror tas upp denna plats eftersom dem utgör en unikum då dem existerar dem enda kända insekterna likt förmå glidflyga utan vingar samt enda djuren såsom glidflyger baklänges.
    
    
  • 
  
  

  Deras glidflygningsteknik äger utvecklats oberoende hos ett rad olika trädlevande arter från myror ifrån grupperna Cephalotini, Pseudomyrmecinae, samt Formicinae (mest inom Camponotus). Inga trädlevande myror inom Dolichoderinae alternativt ettermyrorna, förutom Daceton armigerum förmå glidflyga. dem utnyttjar förmågan då dem faller ned ifrån ett kvist samt är kapabel då glidflyga samt styra därför för att dem landar vid trädstammen.^[7] Myrorna inom Cephalotini samt Pseudomyrmecinae glidflyger baklänges medan myrorna inom Forminicae glidflyger framlänges.^[8]

• Spindlar (ballongflykt) - Ungdjuren hos vissa spindelarter förflyttar sig genom för att låta enstaka silkestråd häng ifrån bakkroppen.

  Genom elektrostatisk repulsion samt luftström förflyttas djuret ovan stora områden. Detta utnyttjas även från adulta spindlar hos vissa mindre arter, exempelvis hos täckvävarspindlarna.

Blötdjur

[redigera | redigera wikitext]

• Flygande bläckfiskar (glidflykt) - Flera oceanlevande bläckfiskar, främst inom familjen Ommastrephidae, hoppar upp ur vattnet samt glidflyger till för att undkomma predatorer, inom likhet tillsammans flygfiskar.^[9]Mindre bläckfiskar flyger inom stim, samt besitter observerats tillryggalägga avstånd vid upp mot 50 meter.

  dem lämnar vattnet genom för att spruta ut dricksvatten ur mantelhålan samt vissa bläckfiskar äger observerats gå vidare spruta ut dricksvatten beneath luftfärden vilket förmå ge dem extra kraft även efter för att dem lämnat vattnet. Detta är kapabel innebära för att dem vilket isolerad djurgrupp äger chansen mot jetdriven flygteknik.^[10]

Ryggradsdjur

[redigera | redigera wikitext]

Fiskar

[redigera | redigera wikitext]

• Flygfiskar (glidflykt) - detta finns ovan 50 arter tillsammans flygfisk såsom varenda tillhör familjen Exocoetidae.

  Merparten existerar havslevande, små mot medelstora fiskar. Den största flygfisken är kapabel bli uppåt 45 cm, dock flertalet existerar mindre än 30 cm.

  Fåglar (aktiv flykt, glidflykt, svävande glidflykt) - Merparten av världens alla fåglar kan flyga

  dem förmå delas upp inom "två-" samt "fyrvingade" arter. Innan fisken lämnar vattnet ökar den hastigheten samt då den bryter havsytan, samt befrias ifrån vattenmotståndet sålunda kunna den nå hastigheter vid 60 km/h.^[11] dem glider ofta upp mot 30–50 meter, dock vissa arter äger observerats utnyttja svävande glidflykt samt vid således sätt tillryggalägga hundratals meter, genom för att låta uppåtvindarna liksom bildas nära vågkanten ge dem extra lyftkraft.

  Vissa fiskar är kapabel även förlänga flykten genom för att vispa tillsammans stjärten mot vattenytan, likt ett åra, vilket ger den ytterligare kraft. detta besitter föreslagits för att släktet Exocoetus evolutionärt befinner sig mitt emellan glidflykt samt energisk rymning då dessa arter träffar tillsammans med sina förstorade bröstfenor då den befinner sig inom luften dock detta verkar ej ge dem någon extra lyftkraft.^[12] Den hittills längsta filmade flygningen, vid cirka 45 sekunder, gjordes utanför Japan inom femte månaden i året 2008, titta [1].

  nära upprepade tillfällen fick dock flygfisken ta hjälp från stjärtfenorna på grund av för att gå vidare för att hålla sig ovanför vattenytan.

• Hemiramphidae (glidflygning) - ett fiskfamilj närbesläktad tillsammans flygfiskarna, var enstaka alternativt numeriskt värde arter besitter förstorade bröstfenor samt detta finns rapporter angående för att Euleptorhamphus viridis äger tillryggalagt 50 meter genom glidflygningsteknik.^[13]
• Fjärilsfisk (Pantodon buchholzi) (förmodligen glidflykt) - hoppar upp ur vattnet samt äger troligen förmågan för att glidflyga mindre sträckor, såsom dock kunna artikel flera gånger längre än kroppslängden.

  då den genomför dessa hopp träffar den tillsammans med sina stora bröstfenor vilket gett arten dess trivialnamn.^[14] Dock existerar detta omdiskuterat angående arten verkligen är kapabel glidflyga.^[15]

• Gasteropelecidae (kanske glidflykt) - denna släkt består från nio arter uppdelade inom tre släkten, såsom varenda besitter enstaka många förstorad samt muskulös framdel samt den förmå flaxa tillsammans sina stora bröstfenor.
  Flygning på så höga höjder ställer extrema krav på fågelns fysik

  Arterna är kapabel förflytta sig några meter inom ett linjär linje inom luften till för att undvika predatorer.

Groddjur

[redigera | redigera wikitext]

• Neobatrachia (underordning inom stjärtlösa groddjur) (glidflykt) - förmåga mot glidflykt äger utvecklats genom konvergent evolution hos numeriskt värde familjer från stjärtlösa groddjur nämligen hos gamla världens trädgrodor (Rhacophoridae) samt hos nya världens lövgrodor (Hylidae).

  Inom dessa båda utvecklingslinjer finns ett rad olika glidflygningstekniker, ifrån glidflygningsliknande rymning, mot fallskärmsliknande rymning, mot fullt utvecklad glidflygning. en flertal arter inom familjen trädgrodor, exempelvis Wallaces flyggroda (Rhacophorus nigropalmatus), äger utvecklat anpassningar till glidflygning, främst förstorade membran mellan tårna.

  Kinesisk flyggroda (Polypedates dennysi) kunna manövrera inom luften, samt existerar kapabel mot numeriskt värde olika typer från flygmanövrer inom luften, antingen rollar den in inom enstaka sväng, detta önskar yttra vrider sig platsnamn tillsammans med sin personlig längdaxel alternativt även vrider den sig platsnamn tillsammans med sin personlig vertikalaxel.

Reptiler

[redigera | redigera wikitext]

• Flygdrakar (Draco) (glidflykt) - en ödlesläkte tillsammans med 28 arter såsom förekommer vid Sri Lanka, inom Indien samt inom Sydostasien.

  dem existerar trädlevande samt är kapabel glidflyga upp mot 60 meter samt beneath enstaka sådan flygning tappar dem bara cirka 10 meter inom höjd.^[11] Deras flygmembran (patagium) existerar uppspänt tillsammans hjälp från specifika avlånga ribbor, vilket existerar ovanligt. Vanligtvis existerar flygmembranet hos glidflygande ryggradsdjur fastsatt vid djurets lemmar, vilket ben alternativt tår.

  då dessa ödlor spänner ut dessa ribbor bildas ett halvcirkelformat segel vid bägge sidor angående kroppen, vilket förmå böjas ihop intill kroppen likt ett solfjäder.

• Holaspis (glidflykt) - ödlesläkte likt återfinns inom Afrika var numeriskt värde arter äger utvecklat glidflygningsförmåga. Dessa små ödlor besitter skinnflikar vid tår samt stjärt, samt är kapabel skiva mot kroppen på grund av för att underlätta fallskärmsliknande rymning alternativt glidflygning.^[16]
• Flyggeckoödlor (Ptychozoon) (glidflykt) - ödlesläkte tillsammans cirka fem arter såsom förekommer inom Sydostasien.

  Dessa arter äger skinnflikar utmed sina lemmar, överkropp, stjärt samt skalle vilket utför för att dem kunna glidflyga.^[17]

• Luperosaurus (glidflykt) - släkte tillsammans med glidflygande geckoödlor, vilket möjligen utgör en systertaxon mot Ptychozoon, samt vilket äger liknande skinnflikar liksom fullfölja för att dem förmå glidflyga.^[17]
• Thecadactylus (glidflykt) - släkte tillsammans med geckoödlor var åtminstone en antal arter, vilket T.

  rapicauda, förmå glidflyga.^[17]

• Cosymbotus (glidflykt) - släkte tillsammans geckoödlor var numeriskt värde arter besitter liknande anpassningar vilket Ptychozoon.
• Chrysopelea (glidflykt/fallskärmsliknande flykt) - ormsläkte tillsammans fem arter liksom förekommer inom Sydostasien, Melanesien samt Indien. Paradissnoken (Chrysopelea paradisi) vilket lever inom södra Thailand, Malaysia, Borneo, Filippinerna samt vid Sulawesi existerar den orm liksom äger störst glidflygningsförmåga.

  Den spänner ut revbenen vilket plattar mot kroppen samt utför buken konkav, samtidigt liksom den slingrar sig inom luften vilket ger den viss lyftkraft. detta finns observationer från hur denna art glidflugit upp mot 100 meter samt den är kapabel utföra 90° svängar inom luften.^[18]

Fåglar

[redigera | redigera wikitext]

• Fåglar (aktiv rymning, glidflykt, svävande glidflykt) - Merparten från världens samtliga fåglar är kapabel flyga.

  Gruppen omfattar på grund av flera arter på grund av för att listas denna plats. Fåglarnas flygförmåga existerar bland samtliga flygande vilt den vilket studerats mest.

Däggdjur

[redigera | redigera wikitext]

• Petaurus (glidflykt)^[19][20] - Släkte tillsammans flygpungekorrar såsom förekommer inom Australien, samt vid Nya Guinea.

  Deras glidmembran existerar knappt synligt då dem ej hoppar, dock då dem hoppar ifrån en växt mot en annat, spänner dem ut sin fyra ben samt spänner då upp den åtgärda, dock muskelkontrollerade, veckade huden. Släktet består från sex arter. detta monotypiska närbesläktade släktet Gymnobelideus omfattar bara ett art, vilken äger en rudimentärt glidmembran.

• Jätteflygfalang (Petauroides volans) (glidflykt) - Pungdjur vilket förekommer inom Australien samt vilket idag placeras liksom isolerad art inom släktet Petauroides inom familjen ringsvanspungråttor (Pseudocheiridae).

  Tidigare kategoriserades arten liksom enstaka flygpungekorre. Dess flygmembran sträcker sig bara mot armbågen samt ej mot vristen likt hos Petaurus.^[21]

• Dvärgflygpungmus (Acrobates pygmaeus) (glidflykt) - Art likt förekommer inom Australien, massiv likt enstaka små mus samt detta minsta glidflygande däggdjuret.

  Den placeras inom familjen dvärgflygfalanger (Acrobatidae) tillsammans tillsammans med fjädersvansfalanger (Distoechurus pennatus) liksom förekommer vid Nya Guinea, dock likt ej förmå glidflyga.

• Fladdermöss (Chiroptera) (aktiv flykt) - Ordning likt omfattar mer än 1000 arter vilket samtliga förmå flyga.

  Gruppen omfattar på grund av flera arter på grund av för att listas här.

• Flygekorrar (Pteromyini) (glidflykt) - Tribus likt omfattar cirka 45 arter. Flygekorrar återfinns ovan stora delar från världen, inom tropiska (Sydostasien, Indien, samt Sri Lanka), tempererade samt mot samt tillsammans arktiska områden. Merparten existerar nattaktiva. då enstaka flygekorre bör tillryggalägga en avstånd mellan numeriskt värde träd såsom existerar längre än den klarar från för att hoppa, sträcker den ut sina fyra ben vilket sträcker ut dess mjuka pälsbeklädda flygmembran såsom sitter fast vid vristerna.^[22] inom luften styr den genom för att flytta positionen vid benen.^[22] Den yviga svansen använder den till för att öka luftmotståndet samt göra stabil kroppen inom luften.^[23] då den landar greppar den trädet tillsammans med sina klor.

  detta finns dokumenterat hur flygekorrar är kapabel glidflyga 90 meter.^[24][25]

• Taggsvansekorrar (Anomaluridae) (glidflykt) - Färgstarka afrikanska gnagare vilket ej existerar några flygekorrar utan liknar dessa genom konvergent evolution. Familjen omfattar sju arter uppdelade inom tre släkten. samtliga arter utan enstaka besitter en flygmembran, liknande detta såsom finns hos flygekorrarna, samt likt existerar placerat mellan deras fram- samt bakben.

  Vissa arter inom familjen existerar många små samt kallas därför ibland på grund av "flygande möss" dock dem existerar ej närbesläktade tillsammans möss.

• Pälsfladdrare (Dermoptera) (glidflykt) - Ordning likt förekommer inom Sydostasien samt vilket bara omfattar numeriskt värde arter. Molekylära studier indikerar för att dem utgör enstaka systergrupp mot primaterna, dock detta finns andra studier liksom istället indikerar en släktskap tillsammans med fladdermössen.

  Pälsfladdrarna existerar till för att existera en däggdjur många väl anpassat på grund av glidflykt samt dem förmå glidflyga upp mot 70 meter utan för att nästan förlora någon höjd.

• Sifakor (Propithecus) samt möjligen några andra primater (kanske begränsad glidflykt/fallskärmsliknande glidflykt) - en antal primater kunna äga anpassningar liksom ger dem ett begränsad glidflygningsförmåga och/eller fallskärmsliknande flygförmåga.

  Primater likt diskuterats inom dessa kontext existerar sifakor, indri, galagoer samt plymsvansapor. Speciellt sifakorna, såsom existerar enstaka typ från lemurer, såsom besitter tjockt kalufs vid underarmarna likt skulle behärska producera ökat luftmotstånd, samt en litet membran vilket sitter beneath armen besitter föreslagits behärska producera viss lyftkraft.^[26]

• Katt samt kanske andra kattdjur (mycket begränsad förmåga mot fallskärmsliknande flykt).^[12] - då ett kattdjur faller mot marken breder den ut sin lekamen på grund av för att öka luftmotståndet, vilket ger upphov mot enstaka många begränsad struktur från fallskärmsliknande rymning.

  Katter besitter även enstaka medfödd förmåga för att vrida kroppen inom luften således för att den hamnar vid tassarna då den når marken.

Djur anpassade till fallskärmsliknande rymning, glidflykt alternativt energisk rymning (utdöda)

[redigera | redigera wikitext]

Reptiler

[redigera | redigera wikitext]

• Olika utdöda reptiler liksom påminner ifall flygdrakarna (glidflykt) - detta finns en antal icke närbesläktade ödleliknade reptiler tillsammans med liknande flygmembran liksom flygdrakarna likt Icarosaurus, Daedalosaurus, Coelurosauravus, Weigeltosaurus, Mecistotrachelos,^[27] samt Kuehneosaurus.

  Den senare existerar den största kända arten tillsammans med en "vingspann" vid 30 cm.

• Sharovipteryx (glidflykt) - Reptil liksom tros artikel besläktad tillsammans med flygödlorna, samt vilket härstammar ifrån övre trias inom Kirghiia skiljer sig ifrån varenda andra kända flygande reptiler då dess vingliknande flygmembran satt vid dess förlängda bakben.

  dem förmå dock även haft hudflickar vid andra delar från kroppen.^[28]

• Longisquama insignis (kanske glidflykt/fallskärmliknande glidflykt) - ett små reptil vars långa fjäderliknade fjäll vid ryggen är kapabel äga fungerat vilket redskap för hjälp på grund av glidflykt alternativt fallskärmsliknande glidflykt dock detta existerar omdiskuterat.^[29][30]
• Flygödlor (aktiv flykt/svävande glidflykt) - Flygödlorna fanns dem inledande ryggradsdjuren såsom ägde förmåga mot energisk rymning.

  dem anses allmänt äga varit kompetenta flygare. dem ägde stora vingar såsom bildades från skinn liksom sträckte sig ifrån överkroppen samt ut mot en förlängt fjärde finger. detta äger funnits hundratals olika arter såsom varit kapabla för att flaxa samt flera besitter även haft förmågan mot svävande glidflykt. Flygödlor utgör dem största kända flygande djuren samt enstaka från dem största, Quetzalcoatlus, uppskattas äga haft en vingspann vid 10–11 meter.

Theropoder/Fåglar

[redigera | redigera wikitext]

• Theropoder (glidflykt/aktiv flykt) - detta finns flera arter från theropoder likt bedöms äga haft någon form eller gestalt från förmåga mot glidflykt alternativt energisk rymning.

  Vissa fanns befjädrade dock definieras ej liksom fåglar trots för att dem existerar nära besläktade. Vissa arter liksom Microraptor gui, Microraptor zhaoianus samt Cryptovolans pauli äger inom fossil struktur återfunnits tillsammans med fjädrar vid varenda fyra ben vilket gav dem fyra "vingar" likt man tror användes till glidflykt alternativt energisk flykt.

Däggdjur

[redigera | redigera wikitext]

• Volaticotherium antiquum (glidflykt) - detta äldsta kända flygande däggdjuret påminde ifall enstaka flygekorre dock existerar ej besläktat tillsammans någon från dagens flygförmögna däggdjur utan placeras inom enstaka personlig ordning.

  Den levde till minimalt 125 miljoner kalenderår sedan, mätte 12–14 cm samt vägde cirka 70 gram, samt använde en pälsbeklätt skinnmembran till för att glida genom luften.^[31]

• Flera arter från utdöda fladdermöss äger återfunnits, exempelvis Icaronycteris samt Palaeochiropteryx.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Artikel baseras vid enstaka översättning ifrån talar engelska wikipedias produkt Flying and gliding animals, läst 2011-03-05:

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Packard, A.

  (1972) Cephalopods and fish: the limits of convergence Biological Reviews, vol.47 sid:241-307, DOI: 10.1111/j.1469-185X.1972.tb00975.x, HTML-sammanfattning

• Silvia Maciá, Michael P. Robinson, Paul Craze, Robert Dalton & James D. Thomas (2004) New observations on airborne jet propulsion (flight) in squid, with a review of previous reports, Journal of Molluscan Studies, vol.70 sid:297-299
• Davenport, J.

  (1994) How and why do flying fish fly? Reviews of Fish Biology and Fisheries, vol.40 sid:184–214

• Saidel, W.M., G.F. Strain & S.K. Fornari (2004) Characterization of the aerial escape response of the African butterfly fish, Pantodon buchholzi, Environmental Biology of Fishes, vol.71 sid:63-72
• Xing Xu, Zhonghe Zhou, Xiaolin Wang, Xuewen Kuang, Fucheng Zhang & Xiangke ni.

  (2003) Four-winged dinosaurs from China, natur, vol.421 sid:335-340

• Schiøtz, A. & H. Vosloe (1959) The gliding flygning of Holaspis guentheri Gray, a west-African lacertid. Copeia, sid:259-260
• Arnold, E. N. (2002) Holaspis, a lizard that glided bygd accident: mosaics of cooption and adaptation in a tropical forest lacertid (Reptilia, Lacertidae) Bulletin of The Natural History Museum.

  Zoology Series, vol.68 sid:155-163

• McGuire, J. A. (2003) Allometric Prediction of Locomotor Performance: An Example from Southeast Asian Flying Lizards, The American naturalist, vol.161 sid:337–349
• McKay, M. G. (2001) Aerodynamic stability and maneuverability of the gliding frog Polypedates dennysi, The Journal of Experimental Biology, vol.204 sid:2817-2826
• Demes, B., Forchap, E.

  & Herwig, H. (1991) They seem to glide. Are there aerodynamic effects in leaping prosimian primates?, Zeitschrift fur Morphologie und Anthropologie, vol.78, sid:373-385

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]